Det är inte ofta jag tappar kollen på scenen. Jag hade faktiskt börjat tro att det aldrig kunde ske. Hybris alltså. "Jag hittar väl på något" Men i förrgår så mötte jag verkligheten. Vi gjorde en scen mot slutet av föreställningen (Singin in the rain). Jag, Kalle, Rennie och Allan. Scenen avslutas med att jag målar upp en film för de andra. Helt plötsligt så var Rennie bara borta från scenen. Jag fick veta senare att han hade fel skor inför nästa nummer där han dansar som fan. De skorna han hade på sig var för hala. Så han drog efter att han sagt sin sista replik. Jag fattade väl att det var något sådant när han plötsligt bara var borta. Det har hänt förr. Men jag antog att han kommer tillbaka. Det var mitt misstag. Jag avslutar hela min prata med att illustrera på och över honom nämligen. Jag tänkte "Han kommer tillbaka, de är lugnt" Så jag drog ut texten lite. Sänkte tempot, lade in några nya ord och försökte höra om han kom tillbaka. Sen stod jag tillslut med ansiktet mot Allan och vänder mig om för att tala med Rennie. Tomt. Ingen där. repliken jag säger mot Rennie är "Klipp till nutid. Vår stjärna står på scenen..." men han stod alltså inte där. Så jag sa "Vår stjärna står inte på scenen" och sen började jag improvisera fram en ny text. Det gick inte bra. Jag började svamla om att han var i himlen och sen kände jag. "Det här svänger inte. Han är ju inte död. Vad säger jag..." Tillslut blev jag bara tyst och tänkte "Vad gör vi?" Då kom Allan till min undsättning och sa "Jag tror det räcker nu och så drog han ut mig.
Tack Allan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar